Av den använda energin i Sverige går 15 % till värme och varmvatten till våra 4,5 miljoner bostäder. Dominerande uppvärmningsform av de 2,5 miljonerna lägenheterna i flerbostadshus är fjärrvärme vilket ger låga utsläpp av växthusgaser.
IMD står för individuell mätning och debitering. Det innebär att den energi som tillförs en lägenhet via radiatorer eller annan värmekälla mäts och debiteras hyresgästen. Alternativt mäts temperaturen i lägenheten till grund för debiteringen.
Det är få bostäder i flerbostadshus som har IMD-värme i Sverige. I Danmark och Tyskland är förhållandet det motsatta. I nyproduktion och vid större ombyggnader är det däremot inte ovanligt med IMD-värme även i Sverige.
Den vanligaste metoden för debitering i Sverige är att mäta lägenhets-temperaturen. Metoden kallas ofta komfortvärme.
I Danmark och Tyskland sker mätning endast genom att mäta den till lägenheten via radiatorer tillförda energin eller den värme som radiatorerna avger.
Motiven till att införa IMD varierar. Mindre klimatpåverkan, mindre energiförbrukning, minskade kostnader är angelägna mål utifrån ekonomi och växthuseffekten. Ett annat motiv är att varje hyresgäst ska betala för värmen för sin lägenhet. Värmevandringen mellan lägenheter gör att två intilliggande lägenheter inte kan ha vitt skilda temperaturer. Problemet är väl beskrivet i en rad studier.
Värmevandringen gör att alla lägenheter i varierande grad får sin uppvärmning från grannlägenheter eller avger värme till grannlägenheter. Detta är ett grundproblem för IMD.
Det finns regler för vilken energiprestanda som en lägenhet ska ha. Energiprestandan kan dock skilja sig avsevärt mellan de enskilda lägenheterna i en byggnad.
Det är oklart hur mycket debitering av värme kan sänka värmeförbrukningen och vad som kan bero på andra åtgärder som föregår debiteringen.
Denna information är, utan bearbetning, hämtad från den tidigare webbplatsen. Vid frågor kring innehållet i informationen - kontakta kansliet på info@bebostad.se.